Blog of music

Louis Armstrong är en av jazzens allra största musiker och föddes i New Orleans år 1901. Hans grannskap kallades slagfältet på grund av alla gängslagsmål. Hans far över gav hans mor, Mayann, strax efter Louis födelse. Efter att ha bott hos sin mormor de första åren av hans liv, återlämnades han till sin mor och sin syster Beatrice. När Louise bara var sju år gammal arbetade han för familjen Karnofsky både före och efter skolan för att få ihop pengar till sin familj.

När han gick i tredje klass hoppade han av skolan för att arbeta, fortfarande för familjen Karnofsky. Han spenderade dagarna på gatorna med andra pojkar.

När han vandrade längs gatorna med Karnofsky familjen så kunde han höra musiken från närliggande fester och barer. Med hjälp av familjen han arbetade för, köpte han en gammal kornett så att han själv kunde lära sig spela ett instrument.

Han ledde även ett band som uppträdde på gatan för att samla pengar till familjen. 1913 togs han till ett hem för bekymmersamma pojkar. Där pratade Louis med band dirigenten för att hans skulle låta honom spela i bandet.

Efter att ha övat på att spela på signalhorn, lärde Louis sig snabbt att spela kornett. Alla började nu att märka hans talang och när han var 13, blev han utsläppt från pojkhemmet. Dom kommande åren sålde han tidningar och lastade av bananer från båtarna för att tjäna pengar till familjen. På sin fritid gick han för att lyssna på lokala band.

En berömd kornettspelare, Joe ”King” Oliver, förbluffades över Louise talang och blev då hans mentor. I ersättning fick Louis göra ärenden och utföra mindre jobb åt honom. Oliver lämnade New Orleans 1918, men fyra år senare ville han att Louis skulle spela i hans band i Chicago. Louis gillade idén över att få spela med musiker och han spelade i King Oliver’s Creole Jazz Band i två år.

New York var jazzens centrum, många åkte hit i hopp om att bli professionella . En berömd bandledare, Fletcher Henderson, hörde Louis och frågade honom om han ville spela i hans band. Först tackade Louis nej, men nästa gång som Henderson frågade, 1924, tackade han, ja. Han lämnade Olivers band och flyttade till New York. Där spelade han på New Yorks jazz scener och ingen annan spelade som han. Han stannade i Hendersons band i ett år, men begav sig därefter tillbaka till Chicago. Där skapade han ett band och kallade bandet för The hot five, men bytte instrument från kornett, till att spela trumpet.

Hans blev berömd genom sina inspelningar och när han flyttade tillbaka till New York, 1929, ville bandledare överallt ha honom i sina band. Han spelade in filmer, gjorde skivor och blev berömd internationellt. Han var sångare, mästare på trumpet och han kunde till och med dansa. Armstrong reste jorden runt och tillägnade sitt liv åt att roa människor med sin musik. Han dog 1971 och blev 70 år gammal.

Louis Armstrong

Länk till låten "What a wonderful world":

http://www.youtube.com/watch?v=UehsVWaDxZg

Jazz är en musikform som utvecklades av svarta befolkningen i USA. Jazzen bygger på afrikanska musiktraditioner som levt kvar hos slavättlingarna samtidigt som den är byggd på europeiska harmonier och melodier. Från första början hade ragtime en stor influens på jazzen, även europeisk dansmusik, marschmusik, religiös och i vissa fall bluesen som växte fram samtidigt i andra delar av sydstaterna i USA.

Jazz är en musikform som är mycket svår att ta sig an, på grund av den komplicerade rytmen. Musikens speciella ”sound” och framförallt eftersom det är en musikstil där man improviserar en hel del. Det är mer ett sätt att utöva musiken än en musikart.

Jazzen uppstod mot slutet av 1800-talet i New Orleans där olika traditioner och stilar blandades. Staden hade ett internationellt rykte som nöjesstad, med stora möjligheter för underhållningartister. De första jazzorkesterna hade ungefär samma uppsättning som en militärorkester med instrument som t. ex trumpeter, saxofoner, tubor och virveltrummor. Det allra mest viktigaste instrument var trumpeten, på ungefär samma sätt som gitarren senare blev för rockmusiken. Exempel på några viktiga trumpetare är Louis Armstrong, Joe Oliver och Buddy Bolden. Klarinettisterna betydde också mycket, två av dem är Sidney Bachet och Jhonny Dodds.

Under början av 1900-talet flyttade en stor del av den svarta befolkningen till storstäderna i norr. Chicago blev afro-amerikanernas huvudstad och även centrum för den nya jazzen. De flesta av alla betydelsefulla jazzmusikerna flyttade dit från New Orleans. Det var också i Chicago de första vita jazzmusikerna, som Bix Beirderbecke blev kända. På grund av rasfördomar uppmärksammades de vita mer av publiken, men det var ingen tvekan att de mest betydelsefulla jazzmusikerna var de svarta.

1917 spelades den första jazzskivan som väckte sensation, in och spred jazzen vidare. Låten inspelades i New York och snart blev Chicago ersatt av just denna staden. Mycket stor betydelse fick de svartas stadsdel Harlem.

Under 1920-talet byggdes de första jazzorkesterna av Duke Ellingons och Fletcher Hendersons, som fick namnet bigbands. Oftast turnerade de över stora delar av USA.

1930-talets dansjazz brukar kallas för swing. Viktiga solister i storbanden var Roy Eldridge, klarinettisten Benny Goodman, tenorsaxofonisterna Cole Hawkins och Lester Young och sångerskor som Ella Fitzgerald. Den allra första Jazzidolen var Benny Goodman, som utsågs till ”The king of swing”.

Mot slutet av 1940-talet minskades intresset för storbanden och samtidigt växte det fram en ny improviserd jazzstil, ”bebop”. Den spelades av svarta musiker som spelade med storband förr i tiden. Till viss del var bebepen en respons på den grundliga swingjazzen. En typisk bebopgrupp bestod av en trumpetare, en saxofonist, pianist, basist och trummist. Ur bebopjazz och swingjazz utvecklades en lugnare och mindre djärv jazz, som kallades för cooljazz. Här hittar man kända musiker som Stan Getz och Lennie Tristano.

Under 50-talet fortsatte intresset för jazz mer på grund av popen. Jazzen har länge varit typisk ungdoms musik, men upphörde nu att vara det. Blott små improviserde grupper härskade, bland de var Clifford Browns och Miles Davis.

Under 1960-talet blev jazzen allt mer djärv av uttrycksmusiker som Ornette Coleman och John Coltrane. Det uppstod även en friform jazz. Miles Davis härskade med sina grupper. Mot slutet av 60-talet blev det vanligt med blandning mellan jazz och rock, elgitarren blev också ett viktigt soloinstrument. Många basister gick över till elbas och pianister till keyboard.

Idag är jazzen internationell och spelas över hela världen och tänka sig att en musikstil som ursprungligen spelades av den svarta slavbefolkningen i södra staterna i USA kunde växa och bli så stor som den är nu.

Musiken har funnits i människornas liv ända sedan människans begynnelse. I förbindelse med att homosapien lärde sig att framställa verktyg och vapen, dök även de första musikinstrumenten upp. Sedan dess har musiken utvecklats i många olika former och står för vissa människors liv. Musik är inräknad som en del av ett socialt liv och stödjer tillgång till rasgrupper eller olika sorters kulturer. En musikstil som framstår klart är rock. Rock är en tom uppfattning som tagit emot olika musikstilar sedan musikstilen skapades. Det är oklart om vilket år som Rock började synas och komma ut.

Man känner igen rock på fyra sätt, den drivande rytmen med beat, upprepat riff, upphetsat sångsätt och att man använder sig av bluesskalan.

För lättfattlighetens skull kallades Rock för ungdomsmusik från och med mitten av 50-talet. De vita började visa intresse för den svarta musiken. De tillhörde en ny generation i den innebörd att de hade mer pengar och mer fritid än tidigare generationer. Det fanns stora förutsättningar att köpa sig in och intressera sig i branschen.

När rocken blev vit blev denna också mer affärsmässigt inriktad. 1955 var då Elvis Presley gjorde sina inspelningar på Sun Records. En del rockmusiker under den senare delen av 50-talet hade sina rötter inom R&B och Country. Elvis fick sitt genombrott 1956 och exemplet på hur man kan införa Country influenser i rocken. Han blev symbolen för rock’n’roll.

Blues-musiken har ursprung från afro-amerikansk kultur som skapades av afrikaner, som blev tvingade att bli amerikaner.Blues-musiken är influerat av den sorgen som den afro-amerikanska människan bemötte dagligen i USA och framförallt i Mississippi.Under 50-talet flyttade blues-musiken till Chicago i norra USA.

Artister som Muddy Watters och John Lee - Hooker slog igenom huvudsakligen i Storbrittanien, på grund av att den amerikanska radion vägrade att spela svart musik. Artisterna korsade Atlanten och influerade de lokala musikerna med sin rörande och ärliga musik.

Band som The Rolling Stones, The Animals och Yard Birds började hitta sin väg till rampljuset på Englands musikscener och framförde bluesmusiken till den vita publiken i England. Medan resten av världen drog sig mer in i det som kallades Beatlemania tyckte blues publiken att det var en för enkel och outmanande pop och föredrog det som de tyckte var en så kallad, musikalisk utmaning med instrumentala solo.

Enligt musikhistorier föddes rock musiken i 50 och 60-talet, när band som The Rolling Stones, The Animals och Yard Birds är symbolen för den utvecklingen från blues till rock. Man brukar kalla de åren fram till 1960 för ”gyllene” rock ´n´rollperioden. Enligt många rockentusiaster var det en tid som bestod av idérikedom och trovärdighet.

I västeuropa imiterade man de amerikanska rockbanden under 60-talet. När hippiekulturen gjorde ankomst i slutet av 60-talet var rockmusiken influerad av så pass många stilar att det ledde till att det blev svårare att gruppera rocken i någon speciell kategori. Rocken sökte nya stilar, väster om Amerika uppstod några stilar, Beach Boys är ett bra exempel, med en blandning av psykedeliskt sound och flowerpower.

1970-talets moderiktning är svår att förklara eftersom stilarna uppträdde i olika gestalter och olika namn, men dock med starkt intryck. Några stilar som formades var garagerock, Progressive rock med band som Pink Floyd, singer/songwriter, Leonard Cohen är ett bra exempel här, heavy metal med Led Zeppelin och Deep purple med punk.För första gången tittade man nu tillbaka på historien och försökte blanda gammal rock´n´roll med något nytt.

Punken utvecklades som en protest mot det inrättade och den affärsmässigt inriktade musikindustrin, men det var framförallt ett socialt uppror med politisk ideologi. Stilen är formad av impulsivitet och ett oskönt energiskt gitarrspel. Sex Pistols och Ramones är betydelsefulla band. Medan punken var tillfällig hör hårdrocken däremot till en av de mest flödande musikstilarna under 70-talet.

Ett stildrag som var typiskt för rocken under 80-talet var att musiken ofta kändes entonigt p.g.a. att melodier blev mindre viktiga och däremot lyftes rytmen i trummorna fram tillsammans med ledsången i mixen.  Maskiner som t. ex synten och trummaskinen kom att inrättas väl. Ett exempel på detta är syntpopen som uppstod under tidigt 80-tal med namn som Depeche Mode.

Under 90-talet kunde man skilja trender som bland annat grungen som kom upp i Seattle, men spreds snabbt till hela västvärlden med band som Nirvana, Pearl-jam och Soundgarden. Grungen tog influenser från punken och hårdrocken.

En till stiltrend som uppkom under 90- talet är indiepop, vilket betyder ”musik från oberoende skivbolag”. Stilen är mjukare en grunge och är mer släkt med punken, men sången är mer melodisk. Band som Oasis och Blur är ett bra exempel för det.

Vad vi kan få ut från rockens historia är att den äkta rocken existerade några få år under 50-talet för att senare exploderas ut i alla möjliga stilar och former. Dock verkar historieskrivarna vara överens om att det är svårt att beskriva vad som egentligen kan grupperas som rock. Belägenheten man ser idag är att det finns otroligt många olika sorters av rock och exempel på dessa är: depprock, folkrock, glamrock, gubbrock, heavy metal, hårdrock, progrock, punk, trash metal och garagerock. Ändå bildas det inga nya stilar inom rocken. En trend verkar snarare vara att titta tillbaka till rockens ursprung. Dagens garagerockband hittar ofta inspiration hos rockhjältarna från slutet av 50-talet och början av 60-talet.